Hej hörni.

Idag mår jag inte alls bra. Har så fruktansvärt ont i magen och tarmen, eftersom det fortarande inte har anpassat sig efter sjukhusbesöken (eller om det är något annat, vad vet jag). Det brukar "bara" hålla i sig till typ tidig eftermiddag (och börjar nån gång mellan 6 och 7 på morgonen) och under den perioden mår jag dåligt och måste springa på toa typ 3-4 gånger i timmen. Men idag håller det i sig hur länge som helst, klockan är nu 4 hos mig, vilket inte klassas som tidig eftermiddag. Mår så jävla dåligt!

 

Sedan gör det ju inte saken bättre att min mens fick för sig att "nej men vi vill inte ha semester till över helgen, som det var sagt, utan vi kommer nu och är lite psykiskt stöd. Vi tar med oss mensvärken också, nice va?". NEJ! Det är fan inte nice och det är fan inget psykiskt stöd. Försvinn ur mitt liv jävla menstruationsjävel!

 

För jag hade tänkt börja försöka käka p-piller igen, eftersom min mens är helt jävla orimlig. Men eftersom jag har mått som jag mår och fortfarande inte är bra, plus att de vill att man ska börja käka på mensens första dag, så får jag skjuta upp det en månad till med att försöka boka ett läkarbesök. En normal människa blöder i genomsnitt i 3-5 dagar och använder på sin höjd always gröna de första två dagarna, för att de tre sista dagarna enbart behöva ett trosskydd. Jag däremot, blöder 8-9 dagar och de första dagarna har varit så extrema att det har krävts TVÅ nattbindor, PÅ DAGTID. Förstår ni hur äckligt jobbigt det är? Jag har mens hela tiden känns det som, har ibland nästan bara två veckors mellanrum mellan cyklarna, för sen är det dags igen.

 

Så med det till på, plus mensvärk i både rygg och mage, min redan oroliga och obalanserade mage så kan ni ju kanske förstå vilken fest jag har. Min mage har pendlat mellan att vara fastande i tre och sedan två dygn, med enbart dropp för att jag inte skulle dö, och sedan att ha försökt äta som vanligt. Sedan har jag ju fått en massa luft insprutad i magen under själva operationen och med det här konstiga schemat så är min mage som en satans boll och operationssåren tycker INTE om när jag går på toa och börjar provocera när jag försöker få någon slags ordning på hela alltihopa. 

 

Sedan stressar jag dagligen med att jag inte blir av med det restavfall som måste finnas i min kropp, för magen är arg över att ha det kvar i kroppen och blir förbannad när jag försöker göra mig av med det. Det här resulterar i att jag lever i en jävla pest eller kolera och jag orkar verkligen inte mer med det här!

 

Väldigt fräscht, rörigt och motiverande inlägg, men jag måste få skriva av mig någonstans.