"... och kryper sedan tillbaka till mordplatsen."
Ni har alla varit där. Åtminstone ni människor som är fertila och har en livmoder.
Du ligger och sover, i den där supermysiga remsömnen, när du får några flashar från verkligheten och du känner att nånting inte är som det ska. Du vrider lite suspekt på dig, ja, nånting är definitivt där det inte ska vara och det är kallt och det är blött.
Du vet precis vad som har hänt, men du tänder ändå lampan för att kolla skadan. Klockan är halv 7 och ditt mensskydd har misslyckats med sitt enda jobb, så där ligger några droppar blod och suger sig in i lakanen och får allting att likna en mindre mordplats.
Nu gråter du inombords, eller kanske rentav rakt ut. Du vet att du måste gå upp och fixa till saker och ting, kan inte lämna det som det är, allt annat är ju vansinne. Så du avskedar din period guard och anställer en ny, eller kanske två. Du överväger om det är värt att stiga upp permanent och byta lakan med en gång, eller blöta upp lite papper som en tillfällig lösning och försöka somna om.
Om du valde alternativ 2 så inser du precis när du har lagt dig igen att du naturligtvis har mensvärk också. Så du suckar, riktigt jävla djupt, går upp igen och tar nånting smärtstillande och kryper sedan tillbaka till mordplatsen. Väl där inser du att du inte orkar vänta på att tabletten ska verka, så du suckar ännu djupare, drar dig upp och värmer en vetekudde. Krälar tillbaka, lägger dig, förstår att du aldrig kommer lyckas att somna om. Du mumlar "Fuck mitt liv" och gråter ännu mer, inombords eller inte.
God morgon.
