Jag är så arg. 

Så jävla in i helvetes förbannad på människor som inte förstår att Sverige (och Finland) inte är jämställt! Nej. Det är vi inte.

 

Kvinnor tjänar fortfarande mindre lön än män, kvinnor får inte lika många höga positioner som män, kvinnor objektifieras mycket mer än män i reklamer och på media. Så fort en kvinna uttalar sig politiskt, eller (Gud förbjude) blir arg, nej då har hon nog inte fått sig nånting på länge, gärna på grund av att hennes rakhyvel har gått sönder så att hon har värsta djungeln i skrevet. (Det sista är faktiskt en legit kommentar jag såg här om dagen i en politisk konversation.)

 

Det är, i 99% av fallen, män som våldtar kvinnor, inte tvärtom. Det är kvinnor som ställs till svars om man har blivit våldtagen; "Hur var du klädd?" "Hade du antytt något eller provocerat denne?". Det är kvinnor som inte vågar gå ensamma hem just på grund av detta. Det är mest vi som får drogade drinkar, och blir uppmanade att se efter våra glas. Vi blir kallade horor om vi ligger med fler än två personer, mannen blir en hjälte.

 

Vi förminskas varje gång man kommer med mothugg mot personer som har en trångsynt världsuppfattning; "Men lilla gumman", "Oj då, en kränkt feminist", "Jag hoppas alla nazifemis som du dör och utplånas från världens yta". Jag kan hålla på hela dagen.

 

Sen är jag sååå trött på argument som: "Men inte alla män!" och "Det finns många länder som har det mycket sämre än i Sverige, här är det ju redan jämställt" Suck. Nej. Vi vet. Vi vet att alla män inte går ut på krogen och tafsar på oss, vi vet att inte alla män vill skada kvinnor och tycker tanken är motbjudande. Vi vet att länder som Afganistan och Syrien har det sämre ställt än oss, men det är fortfarande inte bra här för det. Vi har en lång väg kvar. Vi måste sluta med att jämföra oss med andra länder, annars blir vi förblindade av den extrema ojämlikheten där, att vi inte längre ser vår egen.

 

Men! Det finns en andra sida av myntet också. Det finns normer som säger att män inte får visa känslor, att de ska vara tuffa och starka; "Hallå, man up, sluta sitt och lipa som en tjej!", "Jag behöver en stark/händig karl som kan lyfta den här bokhyllan".

 

Män får sällan rätt till sina egna barn vid en skillsmässa. Detta, för att det är mest är mamman som är hemma med barnet, eftersom mannen drar in mer pengar. Mat på bordet vill man ju ha, och gärna lite därtill, så det är ju som det är med det. Men då knyter barnet inte alltid an till pappan på samma sätt som med mamman, vilket leder oss tillbaka till att kvinnorna får vårdnaden om barnet. Vilket är jättesynd, för ingenting säger att en pappa är en sämre förälder än en mamma. Men då måste vi få lika löner, så att båda två kan vara lika mycket med sitt barn (om vi inte räknar att mannen är t.ex advokat och kvinnan en lokalvårdare, för där är det en markant skillnad i lön). Sen ska vi såklart ha lika lön för att kvinnor är precis lika mycket värda som män, det här var bara ett annat exempel på varför.

 

Så båda kön har det svårt och orättvist, men feminism skulle gynna dem båda två. För det är det feminism står för: jämlikhet mellan könen. Inte att någon är överordnat det andra könet, och inte att "män är svin". Det är något helt annat. Jag skulle kunna möta er på mitten och säga att jag är jämställdist. Men det är lite onödigt, eftersom en jämställdist med säkerhet skulle ha samma tankar och värderingar som de jag räknat upp. Och ändå är jag feminist.