Hallå!

Jag har aldrig sett vilda kaniner förut. Nånsin. Förutom nu. För utanför vår lägenhet måste kaninerna ha sitt smultronställe, för de är här jätteofta. Och de är inte speciellt rädda heller, man kan gå förbi och prata i normal samtalston utan att de bryr sig desto mera. Faschinerande.

 

Men inte nog med att de är tama och existerar. SATAN VAD STORA DE ÄR! De ser seriöst ut som mindre rådjur när de springer! Vi har flera gånger teoritiserat om de är kaniner eller harar, men vi har inte kommit fram till något klart svar, så de får fortsätta kallas för kaniner.

 

Det bor en katt några hus bort också. Den brukar sitta och titta på mig när jag går till/från bussen och se allmänt söt ut, så en dag så stannade jag och sa hej till den. Det verkade uppskattas, för direkt gav den upp ett sånt där "krru"-ljud och trippade fram till mig och började omedelbart att spinna och buffa på mig. Så jag satt där i ett par sekunder och pratade med den innan vi båda kände att "nu är det bra, tack, vi ses en annan dag". Katten gick och satte sig en bit bort och jag gick de sista metrarna hem.

 

Fan vad jag vill ha en katt! Jag vet att det inte är optimalt när man bor som vi gör, på andra våningen och vi åker ju hem ibland så då blir det lite problematiskt vad man gör med den. Men det spelar ingen roll, jag vill ha en liten katt och det är inget mer med det. För jag ser dagligen så många kattvideos och vi har dessutom en almanacka med en massa små fluffiga kattungar på, så vem kan döma mig?

 

Nu ska jag söla ner mig i något annat än kattklipp och rådjurskaniner.

Ha det bra!