Jag har ett problem. Jag kan inte äta nudlar. Och för mig som studerande är det ett ganska stort problem, eftersom vi inte direkt är kända för vår blomstrande inkomst. Det är inte det att jag inte tycker om smaken, eller konsistensen på de långa, maskliknande snörena. Nej jag tycker det är ganska gott, lite småtrist kanske, men jag tycker det är helt okej mat.

 

Problemet är det att jag inte för mitt liv kan äta dem med något som helst bordsskick. Jag har verkligen försökt, men det är en näst intill omöjlig uppgift. "Men snurra bara upp dem på gaffeln Matilda!" Jo tack, nog har jag försökt det också. Jag vet inte om det bara gäller mig, men de smiter. De slingrar sig upp på skaftet, eller ner från gaffeln och det slutar alltid med att de plaskar tillbaka ner i skålen.

 

Och jag har inte direkt något tålamod, så jag börjar då suga i mig dem istället. Med risk att sprätta ner både mig själv och bordytan. Eller bli daskad i ansiktet av nudlarna, de kommer ju i ganska bra fart, och de har ju just badat i 100-gradigt vatten. Så tack, men nej tack.

 

Tänk om Lady och Lufsen inte hade haft spagetti i den där mysscenen, utan nudlar. Då skulle filmen för det första vara en halvtimme längre, för nudlar är ett helvete att få slut på! För det andra så skulle de, precis som jag, bli nerpiskade av spad och nudelrester. Mmm, höjden av romantik..

 

Så nu har ni fått en till meningslös fakta om mig och vad som försiggår i mitt huvud. (Sedan att jag just har kollat på Mikal Hjort och blivit helt "vad-fan-är-det-som-händer" gör ju inte saken bättre...)