Årets internationella kvinnodag börjar lida mot sitt slut, men jag vill ändå dra mitt strå till stacken och skriva några rader om ämnet.

 

För mig är internationella kvinnodagen något som går hand i hand med feminism. Och nu sitter det säkert några och himlar med ögonen och muttrar nåt i stil med: "Men helvete, inte den där skiten igen...". Jo. Precis den "skiten" ska jag komma dragandes med. Den "skiten" om att kvinnor, FORTFARANDE, blir diskriminerade, trackasserade av och blir underordnade män.

 

En myt? En överdrift? Okej, några simpla exempel: "Fittan vad fjollig/bögig du är!", "Ta det som en man!", "Du springer som en tjej!", "Har du mens eller?", "Du har bara fått för lite kuk ;)". Här är 5 exempel på uttalanden som jag nästan kan satsa pengar på att alla har hört, kanske inte exakt i den ordningen, men på ett ungefär. Så vad är då den gemensamma nämnaren? Alla fem handlar om en förminskning av och att vara kvinna. För vem har väl inte hört ordet "bög" i skolkorridorerna? Vad är det den stereotypiska (lägg väl märke till stereotypiska) bögen anses vara? Fjollig, genom att uppvisa stereotypiskt kvinnliga beteenden. Den ljusare rösten, höftvickningar, utseendefixerad, världen som rasar samman vid en bruten nagel, shopaholic... Det är alla attribut som förknippas med kvinnlighet och något som är fjolligt om en man uppvisar. Känns inte riktigt fräscht...

 

Sen har vi ett annat väldigt tydligt exempel: hår under armarna/på benen. Jag själv rakar mina armhålor en gång i veckan (på lördagar, för att vara exakt), eftersom jag har väldigt känslig hud under armarna och vill inte gärna utveckla bölder igen. Det här resulterar naturligtvis i att jag på fredagskvällarna har skapat mig en liten skogsdunge under armen och folk får bokstavligt talat panik om de råkar se det. "Men fy SATAN vad äckligt! Ta ner armarna!" har jag fått skrikit åt mig när jag har sträckt på mig i en ärmlöst tröja. Men sen sitter en snubbe mitt emot mig och har själv en t-shirt där det bara väller ut armhålehår ifrån. Men ingen säger något om det. För han är ju man. Varför är det så förbannat äckligt att en kvinna inte orkar/vill hålla sitt hår i schack, men helt okej och snarare uppmuntrande om en man låter håret växa fritt?

 

Jag hajar dock själv fortfarande till om jag ser en kvinna lyfta på armen och en ganska bra skog blottar sig i armhålan och jag blir så arg. Jag blir så arg att jag reagerar på det, jag blir så arg på att den här jävla skitnomen sitter så fruktansvärt djupt rotad i mig trots att jag är medveten om att det bara handlar om människans fria val.

 

Så var det det här med att gratulera kvinnor på "deras egen dag"... Jag skulle nog hellre be om att få beklaga. För det du gör om du säger grattis är att du indirekt säger: "Grattis till att du och halva världens befolkning fortfarande är underordnade mannen. Grattis att ni tjänar mindre i lön. Grattis till att kvinnlig könsstympning på sina håll fortfarande förekommer. Grattis till att ni fortfarande måste vara rädda för att gå hem ensam. Grattis till att ni fortfarande får räkna med att få era kroppar ofredade på dansgolv. Grattis till att det enda som verkar funka för att bli av med en efterhängsen snubbe är att påpeka att du har pojkvän. Grattis till att män fortfarande är övertygade om att de kan omvandla dig som är lesbisk. Grattis till att 'har du mens eller?' fortfarande används som skäl till att en kvinna är upprörd." Och. Så. Vidare.

 

"Men varför ska ni bara fokusera på det negativa? Kan ni inte gratuleras för att ni ändå har kommit såhär långt?". Så... Jag ska vara tacksam? Tacksam för att jag har kommit en bit på vägen till att bli lika rättvist behandlad som männen? Kalla mig gärna vad helst du vill, men jag tänker fan inte vara tacksam för något som borde vara en självklarhet. Tack, men nej tack, jag vill ha allt, hela paketet, jag tänker inte nöja mig med mindre.

 

En sista sak som jag vill ta upp är det här med att: "Men alltså, vi lever ju i ett av världens mest jämställda länder! Woho!". Jättebra, verkligen superbra att vi har förmånen att leva i ett land som räknas som ett av världens mest jämställda. Men ibland önskar jag att folk kunde glömma bort det för en stund. För jag ser det som en liten fara, då det ofta används som argument för att "vi har det ju redan så bra, se bara på Afganistan, DÄR DU!" och att svenska män (jag tar Sverige nu, eftersom det är om just svenskar jag har läst) liksom rider på den jämställdsvåg som finns, utan att kanske i själva verket inte har gjort nåt alls för att bidra till det. Det är som att vissa tänker: "A men vi är ju ett av världens mest jämställda land, då behöver jag ju inte göra något.". JO det behöver du! Vi kan inte bara stanna här, vi vill inte det. Som jag sa, vi vill ha ALLT. Så vi måste fortsätta, det är därför vi har den här dagen för att ägna oss åt jämställdsproblemen som fortfarande präglar våra länder. Bara det, inte några blommor, choklad, "Grattis på kvinnodagen" och att våra manliga partners ska "passa upp på oss, dagen till ära". För hade vi varit fullständigt jämställda, så hade inte internationella kvinnodagen behövt existera längre.