Ni vet sådana där kranar som man alltid råkar ut för när man är borta. De där som bara sprutar ur sig kallvatten och förfryser dina händer. Du försöker desperat härda ut och tänker "Snart blir det varmt, bara lite till.." och det där ögonblicket kommer aldrig. Du står där och tappar upp vatten att man får dåligt samvete och börjar bli paranoid över att din kompis kommer att tro att du har diarré eller nåt.

 

Så du ger upp, och precis DÅ känner du den första strilen varmt vatten mot händerna. Den frustrationen, den irritationen, den kylan och den faktiska förnedringen kan göra vem som helst på dåligt humör. Sen får såklart du och din kompis precis efteråt handkontakt, varpå din komis utbrister: "Men FY vad kalla händer du har!" och man känner sig alltid lika dum. Vad ska man svara? "Ja, men din kranjävel tappar ju vatten från Arktis!" Det är ju oförskämt.

 

Jag har aldrig haft en sådan kran själv, och jag har alltid tyckt synd om de människor som har dem. Men så kom jag hit. Och gissa vad? Jag har en kall kranjävel! Och jag blir lika förbannad varje gång jag ser den. Fy fan, mina stackars händer får ju uppleva ice bucket challenge flera gånger om varje dag p.g.a den där kranen. Så nu räcker det tydligen inte med att jag har dålig blodcirkulation av naturen, nu ska de få hjälp på traven också.

Från Arktis..